Sanna Lundell
Annons

Solen skiner

Jag och Fox har kört mellangrabbarna till pendeltågsstationen och ätit frukost framför hans älskade Sanna och Regnbågslandet. Han ska vara hemma med mig i dag. Vi har fodrat och släppt ut hästar, lämnat in min bil på service, och ska åka och hämta några printar som jag har beställt och ramat in, och så ska vi åka och hälsa på hos mina brorsor inne i stan och käka middag.

Annons

Det är redan mitten på mars och mörkret är bakom oss. Bokstavligen och själsligt. För första gången på flera veckor vaknade jag opåverkad. Lugn, i tillförsikt.

Annons

Mamma dog den nionde mars 2017.

Hon dog i suicid precis när våren började vakna efter en årslång depression som inte ville släppa taget om henne. Jag har nästan inte pratat eller skrivit om det alls. Dels för att smärtan fortfarande är för påtaglig och färsk trots att det gått fyra år. Men också för att jag har känt någon slags skyldighet att inte låta hennes minne bli dolt av hennes dödsorsak,  av hennes sjukdom. För jag vill att man ska minnas min mamma som stark, frisk, hinderslös, nyfiken, kärleksfull, livgivande, stöttande, varm, eterisk, sensuell, humoristisk och alldeles alldeles underbar. Hennes klara blick, hennes kastanjebruna svallande hår, det kluckande skrattet, medmänskligheten, omsorgerna, kärleken. Allt det där som hon var.

Givetvis minns jag hennes depressioner, hennes ångest och hennes mörker som kom och gick under hela hennes liv. Också. Men vi människor tenderar att resonera så dikotomt. Man är antingen psykiskt sjuk eller frisk o normal. Man kan liksom inte få vara både och. Det gäller nästan alla hjärnsjukdomar, att just de sjukdomarna överskuggar exakt allt annat hos de som haft oturen att drabbas av dem. Och det vägrar jag på med på. Vägrar jag bidra till. Min mamma var både frisk och sjuk. Stark och svag. Lycklig och bedövande hopplös. Mest frisk faktiskt.

Annons

Men suicid gör någonting med de som lämnas kvar. Och jag känner att jag både behöver och vill berätta om det. Att tiden kanske börjar vara mogen för det. Att min sorg och mitt sår kanske kan läka och lindras av att jag delar med mig. För jag vet att jag inte är ensam.

Dagarna innan den nionde mars är det som om jag träder in i en mörk snårig, ödslig, kall skog. Jag sover dåligt, får konstiga fysiska symtom. Hjärtklappning, spända käkar, mår illa och omges av någon slags odefinierbar rädsla. Ångest. Och minnet vill ju inte in och grotta i nionde mars, vill inte återuppleva, inte kasta mig tillbaka i traumat och sorgen. Huvud och kropp går inte hand i hand. Så jag tror att jag kanske håller att på bli deprimerad, att mitt hjärta kanske är trasigt. Att det är något allvarligt fel på mig. Lusten försvinner. Det mesta känns tvunget och tungt.

Men så kommer den nionde mars och huvudet vaknar till liv och jag kan kognitivt ta in att hon är borta och att jag inte alls är sams med det och att jag fortfarande går runt med en rivande sorg som på intet sätt är över men att jag måste vara ok med det, ok med att sorgen kommer vara en ständig följeslagare och att mitt liv för alltid kommer att vara präglat av den här förlusten. Av suicid. Att vi alla som var med om mamma är drabbade av på vilket sätt hon försvann. Att vi dras med frågor utan svar, hemligheter som vi försökt dechiffrera, alla teorier om varför det blev som det blev. Och varje gång vi ser varandra påminns vi om den här förlusten. Om den nionde mars 2017. Om de skälvande, overkliga dagarna när mamma var kvar fast hon hade lämnat. När hon hemsökte oss. Klamrade sig fast och försökte tränga sig tillbaka.

Annons

 

Dela på:

34 kommentarer till “Solen skiner”

  1. Lena Lindberg skriver: 18 mars, 2021

    Stor kram till dig. Säkert viktigt för de som drabbats av liknande att du delar med dig av detta. Kram


  2. Anna skriver: 18 mars, 2021

    Hej
    Din text rymmer så otroligt mycket finner jag. Så mycket viktigt, så mycket smärtsamt, svårt, tragiskt men också så mycket styrka, fint o som sagt så mycket viktigt att bringa fram ut i ljuset, för alla. Tack tack för dina ord, å önskar dig allt gott vad gäller hantera det som skedde med din mamma, o att livet bjuder på ljus, fina meningsfulla möten, stunder och skeenden av dess olika slag utöver det svåra som också finns att förhålla sig till. Varma hälsningar Anna🌺


  3. Jill skriver: 18 mars, 2021

    ❤️


  4. M skriver: 19 mars, 2021

    ❤️


  5. Sandra Stenborg skriver: 19 mars, 2021

    Åh Sanna, Sanna.. förstod inte att det var så hon lämnade. Vilken ofantlig sorg och smärta. Din text är något av det vackraste jag läst, vilken hyllning till din mamma och hela den människan hon var. Må ni ta hand om varandra och läka tillsammans. En dag, en vecka, ett år i taget.


  6. M skriver: 19 mars, 2021

    Känner så väl igen detta, kroppens minnen, smärta, sorg, och många år efter att mamma hastigt insjuknat och dött på 5 veckor, gled jag in i mitt mörker som inte lättade förrän efter den dagen som begravningen var. I början förstog jag inte vad som hände, annat än ” tja, det är ju november, klart man blir lite låg då” osv. Det tog några år innan jag insåg att min kropp och själ bearbetade hela processen genom att ta mig igenom den igen. När jag började förstå det, var det också lättare att tillåta mig den sorg som återkom, de minnen som dök upp, både från barndomen, men även från sjukhustiden, där jag mer eller mindre var dygnet runt i perioder. Jag blev inte lika oroad över min nedstämdhet och håglöshet som jag varit tidigare, och kunde även ” omfamna” känslorna, vilket gjorde det lite lättare att hantera.
    Nu har det gått många år, det finns en liten aning kvar av denna period, men nu vet jag varför, och kan förstå att den sorgen- från den sjukdomsperioden- kommer nog alltid att finnas kvar.
    Kram och tack för fin text


  7. Elisabeth Råberg skriver: 19 mars, 2021

    Du skriver alldeles bedårande om ett tungt och tabubelagt ämne. Du har ett språk och en stilistik som slår det mesta och de flesta. Din förmåga att uttrycka dig är säkert ett av dina läkande redskap. Fortsätt att berätta, både för oss läsares skull men också för din egen skull. Du vet ”när man sett en och samma skräckfilm många gånger så är den inte längre skrämmande!” Trevlig Helg!


  8. Emma skriver: 20 mars, 2021

    ❤️❤️❤️


  9. Linnea skriver: 20 mars, 2021

    Det är så tungt att bli lämnad kvar.

    Önskar att du /ni får läka, till den mån det går efter något som det här ♥️ Stor kram


  10. Helena skriver: 21 mars, 2021

    Sanna, tack för att du delar med dig. Jag är också en dotter av självmord. Nästa år är det 40 år sedan min mamma lämnade och då var jag 10 år gammal. Det har präglat hela mitt liv och har varit ett återkommande tema genom livets olika faser, i separationer, miljöombyten, barnafödande, pubertet och nu klimakteriet. Det har präglar mitt yrkesval och min människosyn, hopp och tro. Minnet, frågorna och svaren sitter både i kroppen och knoppen och måste formuleras om utifrån min utveckling. Jag hade inga inre redskap som barn och hade behövt att prata om det och känna igen i andras berättelser. Jag jobbar idag med barn och förebygger psykisk ohälsa och för det är jag evigt tacksam. Kram Skolkuratorn


  11. Catarina skriver: 22 mars, 2021

    Tack fina du att du delar med det av det svåra i livet, vi måste våga prata mer om psykisk ohälsa då det växer lavinartat i vårt samhälle.


  12. Lena skriver: 22 mars, 2021

    Så fint du skriver och tack för att du delar med dig <3


    1. Sanna Lundell skriver: 23 mars, 2021

      Tack<3


  13. Sofie Palm skriver: 23 mars, 2021

    Min mamma dog också av ett självmord och jag känner så igen mig i din text. Så tack för att du skriver om detta och hjälper till att bidra med kunskap. Jag har själv berättat om min erfarenhet i podden Ärligare Talat ❤️


    1. Sanna Lundell skriver: 23 mars, 2021

      Tack! Kram till dig<3


  14. Kajsa skriver: 23 mars, 2021

    Så fint, men ändå så ofantligt sorgligt. Tack för att du delar detta, jag har samma erfarenhet tyvärr, har levt snart 20 år utan min mamma. SÅ många frågor, så mycket smärta. Kramar till oss!


    1. Sanna Lundell skriver: 23 mars, 2021

      Tack<3 Yes, kramar till oss!


  15. Susanna skriver: 23 mars, 2021

    Min mamma dog inte i suicid, men hon dog alldeles alldeles för tidigt i camcer för snart ett år sedan. Jag känner igen mig så i din fysiska smärta, och det tröstar mig att läsa dina tankar. Även fast jag inte önskar någon samma smärta så blir det lite mindre ensamt på något sätt.
    Kram till dig, du skriver så fint


  16. Elin skriver: 23 mars, 2021

    Tack för att du delar med dig. Känner igen mig så mycket.
    För mig är det 16 december som är den svarta dagen, då jag känner både fysiskt och psykiskt hur jag kastas tillbaks till 2009.
    Vi är inte ensamma. ❤️


  17. Lena skriver: 23 mars, 2021

    Tack! ❤️🙏 kram till dig!


  18. Johanna Si skriver: 23 mars, 2021

    Sanna. Den vackra och träffande text är som om det var skrivet till mig, om mig. Fast min mamma lever, med psykisk sjukdom och flera suicid försök bakom sig, oss. Jag lever med skräcken/ vetskapen om att denna dag även kan bli verklighet för mig.
    Min mamma är också stark och svag, frisk och sjuk, jävla jobbig men samtidigt världsbäst. Hon är inte bara sjuk, hon är min mamma ❤️


  19. Lena skriver: 23 mars, 2021

    Tack snälla för att du delar detta!! Nu har det knappt gått ett år sedan sen min mamma försökte ta livet av sig. Hon överlevde, men kan inte gå, äta 😢😢😢
    Jag försöker göra vad jag kan men det känns som hon är nere i mörkret😢😢😢😢😢


    1. Hanna skriver: 26 mars, 2021

      Måste vara fruktansvärt tufft ❤❤❤❤❤ Tänker på dig.


  20. Katinka Eriksson skriver: 23 mars, 2021

    Jag är glad att du öppnar upp och pratar om det fast det är svårt. Min lillasyster dog för några år sedan på samma sätt. Hon hade en tid innan fått diagnosen bipolär med svåra depressioner. Hon blev bara 32 år. Hon bodde på en mindre ort i Gästrikland och Hon var livrädd för att någon skulle få veta att hon fått diagnosen ”sjuk i huvudet ”. Jag tror att hon hade mått lite bättre om hon hade vågat prata om sin psykiska ohälsa. Nu visar min dotter som är 20 år symtom på samma sjukdom. Jag ska göra mitt yttersta för att hon ska få hjälp men också försöka vara öppen och prata om detta för jag tror det kan rädda liv. Jag skickar massor av kärlek till dig i din sorg! Kram Katinka


  21. Mi skriver: 23 mars, 2021

    Suicid…vändningen i mitt liv.
    Det värsta jag varit med om!
    En älskad nära anhörig orkade inte mer. Mitt i en av den sommarens hetaste nätter orkade hon inte mer.
    Jag har mist många, i sjukdom, överdos, ålderdom, drunkning, olyckor och mer sjukdom…men aldrig har nånsin smärtan varit så skarp och vass som den gången…aldrig har frågorna varit så många och aldrig har saknaden varit så djup.
    Jag beklagar din sorg Sanna. Jag beklagar att din mamma inte heller orkade mer…jag beklagar er smärta.
    Tack för att du delar, skriver och öppnar upp. Fler gör så, fler pratar om psykisk ohälsa, missbruk, diagnoser och suicid…det är bra, men ack så ledsamt att det behöver pratas om. Livet är hårt och svårt att leva. Därför måste man glädjas åt de stunder när livet är vackert och fint, åt minnen och skapa nya minnen.
    Tack igen, och all kärlek till dig och din familj.


  22. Åsa skriver: 24 mars, 2021

    Så sorgligt, suicide är alltid en stor tragik. Efterlämnar lätt ofta mycket frågor för de nära. Viktigt få bra hjälp. Jag brukar tänka att en person som gör ett sånt val, hade inte gjort det om han/hon varit frisk.
    Mina föräldrar dog för många år sen, andra sjukdomar, sorgligt det med förstås.
    Jag tänker på nån rad du skrev nåt år efter din mammas död.
    Hade med Fox att göra. Glädjen med ett litet barn, som kan bli en gåva till att livet blir lättare efter tid med sorg.
    Va rädda om varann. Vad fint att du hade en stund med dina bröder.


  23. Caroline skriver: 24 mars, 2021

    Kram❤️


  24. Caroline skriver: 24 mars, 2021

    Fint att du delar❤️


  25. Roland Björkman skriver: 24 mars, 2021

    Jag känner igen mig så mycket i det du skriver om din sorg,du sätter verkligen ord på det som jag igenom efter mina föräldras död och nu några år efteråt efter att ha”bearbetat igenom”sorgen så har jag kunnat analysera och även se mer rationellt på diverse tidigare händelser men framför allt även blivit mer förstående och kanske till och med empatiskt inkännande till människor(&djur)som genomgår/genomgått traumatiska händelser&sorg.


  26. Jenny skriver: 24 mars, 2021

    Tack Sanna. Förlorade min mamma i suicid i oktober 2013. Årsdagar, jag trodde kanske inte att de spelade så stor roll innan hon dog. Sorgen är ju liksom alltid där. Den har flyttat in permanent, gjort en till en annan. Men så blir det oktober och luften, ljuset, mörkret, färgen på löven blir samma som den där dagen för snart åtta år sedan. Och sorgen blir mer synlig en stund, för att sedan landa igen, kanske förändrade men alltid lika stor. Värme och kärlek till dig.


  27. Susanne Holtz skriver: 24 mars, 2021

    Hej Sanna,
    Min Pappa tog sitt liv, bara en knapp månad efter han fyllt 60 år, 1974. Jag anklagade inte honom för det, han ville inte längre leva. Däremot anklagar jag min Mamma, som vägrade honom skilsmässa. Det tog hårt på mig, jag flyttade långt bort för att jag inte orkade med min mors gråtande och gnäll. Det kan låta hårt, men det är sant.
    Jaga tänker också på den dagen med sorg, saknar att han inte fått följa mig i mitt liv, men nu är det som det är. Skickar en kram till dig, du är en kämpe….. <3


  28. Malin skriver: 24 mars, 2021

    Jag minns din mor som en glad och utåtriktad person… Jag minns dej och dina bröder… Men detta var innan ni flytta från orminge… Men minnet jag har är sommar och myrsjö festplats… Vet att min mamma kände din mamma…
    Jag visste inte att din mor gått bort och jag beklagar verkligen…
    Kram 🌹


  29. Anna skriver: 28 mars, 2021

    Tack snälla för att du delar och pratar om det.


  30. Johanna skriver: 30 mars, 2021

    Hej Sanna!
    Sitter uppe på mitt favoritberg och blickar ut och läser ditt inlägg igen. Tre veckor sen idag som jag förlorade min mamma i suicid. Den nionde mars. Jag tror inte att jag kan ta in vidden av det som hänt. Vi måste prata om det. Tack för din fina text.
    Kram till dig ❤️


Annons
Annons
Annons
Annons

Laddar